...är jag bara så oerhört trött på att aldrig bara kunna slappna av. Att alltid vara rädd för att minsta lilla avvikelse beror på att något kan vara på gång. Att alltid vara på vår vakt. Att en ryckig insomning beror på aktivitet som kommer att leda till något rejält under natten, blossiga kinder som vittnar om eventuell kommande feber, en dag som varit slö och lite off kanske beror på något underliggande i kroppen? Blinkiga ögon som kanske betyder sprak i hjärnan? Vad är det på gång? Eller så är det helt enkelt så att du är slö för att vi andra varit det idag. För att det är grått och regnigt. För att du är lite snorig? Jag är så trött på att leva med denna underliggande stressen. Även om vi tänker att det inte betyder något och lever vidare så blir det ju ändå som Danmarksresan. Jag är så rädd hela tiden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar